Hej Sverige!
Nu var det lange sedan vi uppdaterade bloggen och vi lagger all skuld pa Nya Zeeland som har sa otroligt mer att erbjuda an datorsittande!

Efter vi hade varit i Rotorua och gjort White water rafting akte vi den 3 mars mot Waitomo Caves pa vastkusten for att i vatdrakter och gummistovlar vandra ner i deras gigantiska grottsystem. Innan vi anlande till Waitomo och dess grottor stannade vi till pa en kaninfarm dar vi fick se hur tyska angorakaniner blev rakade.  Ar inte lilla Alfred valdigt sot?

Kaninerna var inte hojdpunkten pa  schemat den dagen, det var istallet Black water rafting som vi skulle ge oss an i Waitomo Caves. Forrutom vatdrakter och stovlar var vi utrustade med varsin gummiring och hjalm med en lampa pa. Black water rafting ar inte riktigt lika farfyllt som white water rafting, men upplevelsen var verkligen haftig. I kolsvarta grottsystem flyter man runt i pa sin gummiring i det vattendrag som finns i Waitomos gangar bland alar och lysmaskar.

Team Sweden i bilen pavag till grottorna, vad tycker ni om vara outfits?


Trappan ner till grottan


Stalaktiterna i taket


Har ligger vi pa vara gummiringar, under oss simmar hundratals alar, lite labbigt!


Enda ljuset nere i grottorna kom fran dessa lysmaskar, det satt flera 1000tals sadana i "taket"


Plask! Elin efter att ha hoppat ner baklanges fran ett litet vattenfall och landat pa sin gummiring


Efter Waitomo Caves fortsatte vi soder ut mot staden Taupo dar man ocksa kan finna Nya Zeelands storsta sjo (sjon ar sa pass stor att hela Singapore far plats i den). Kring Taupo kan man finna ett flertal aktiva vulkaner och det omradet ar det mest aktiva vulkanomradet i hela varlden.


Vanlig utsikt fran bussen

Den fjarde mars hoppa hela ganget upp i ottan for att aka buss i dryga timman mot Tongariro National Park dar vi skulle ge oss ut pa en heldagsvandring!  Tro det eller ej, men promenaden var hela 19,4 kilometer lang.  Vi anlande till Tongariro da solen gick upp bland de aktiva vulkanerna i nationalparken, och en av dessa vulkaner ar inte vilken vulkan som helst utan det kanda mt Doom (domedagsberget) fran Sagan om Ringen! Vandringen i Tongariro national park var valdigt haftig da man vandrade langs kanten pa en aktiv vulkan och i vulkankratrar. Det var inte bara njutbara vyer som vandringen bjod pa, utan var fysik sattes aven pa prov da vi klattrade upp for bland annat devils staircase. Kan meddela er dar hemma att vi fyra tjejer ar i gott skick och klarade vandringen som en dans anda fram tills att… (varfor kommer det alltid ett MEN i alla goda historier?) Klart vi inte kunde klara av hela vandringen utan en enda skrama.  Nar vi tagit oss genom de svaraste partierna i vandringen sa pustade val Anna ut lite for tidigt och missade darfor en liten sten (som i och for sig var storre an de ovriga stenarna som den lag vid) och klev snett sa illa att en man fick komma och linda hennes fot. En rejal stukning ar inte sa roligt att dra pa sig nar det aterstar cirka 4 kilometer till civilisationen. Hur eller hur slutade det hela lyckligt utan att helikopter var tvungen att sandas ut (da det var den enda genvagen ut ur parken) da Anna lyckades fa bade smartstillande, en stav att stotta sig pa och tva vanliga australienare som faktiskt bar henne partivis den aterstaende biten. Ni ska bara veta hur vanliga manniskorna ar har!

Hur eller hur var det verkligen vart att vandra 19,4 km i Tongariro National Park. Naturen dar ar svarslagen och vi kan forsta att vandringen blivit utsedd till en av varldens basta vandringar. Trots traninsvark och en invalid fot sa gav Tongariro oss bara en massa gott!

Sa har sag det ut nar vi paborjade var vandring vid 9-tiden pa morgonen








Hjalp?!


Team Sweden framfor Mt Doom (Domedagsberget i Sagan om ringen) som egentligen heter Mt Ngauruhoe


Vulkankrater


Mt Ngauruhoe


Team Sweden pa dagens hogsta punkt


Hjalp?! men bra att veta


Vulkan!


Det var sa varmt att det rok ur marken, haftig kansla!


En sjo som bildats i en krater


Fler sjoar och mer rok


Har vandrade vi!


Sa har kan det ga


Regnskog sista strackan pa vandringen


Annu mer regnskog!

Den femte mars var det dags att kliva pa bussen fran Taupo till Mount Maunganui som ligger pa nordkusten. Dar spenderade vi totalt fyra natter sa vi kunde sola, bada och testa utelivet for somliga och for en annan blev det mest rehabilitering av stukad och svullen fot. Hur liten kan vi inte konstatera att varlden ar da vi hamnar pa ett hostel som ligger i samma kvarter som Ullis van Seth rakar bo i? Lyckas ni lasa mellan raderna sa blev det att umgas en del med honom ocksa! Förutom allt det har sa gick vi aven och sag Alice i Underlandet i 3D pa Mount Maunganuis lokala bio. En film vi har hungrat efter att se enda sedan vi sag affischer om den i Australien.

Stranden i Mt Maunganui

Den nionde mars lamnade vi stranden och solen i Mount Maunganui  och begav oss till Auckland. En av de fa stader som vi nastan enbart har hort daliga saker om. Auckland visade sig inte vara riktigt sa hemskt som vi trodde,  utan ar en ganska trivsam storstad anda.  Har har vi besokt stadens Skytower och atit glass i solens sken.

Utsikten fran Auckland Sky Tower


Sista bilden pa Team Sweden i Nya Zeeland

I torsdags var det dags for var fjarde kumpan Elin att lamna Team Sweden och Nya Zeeland for att aka tillbaka till Sverige. Vilket saklart var mycket trakigt och som gjorde oss alla vemodiga (snart ar det aven var tur att bege oss mot Svearike).  Sex veckor gick alldeles for snabbt!

Senare pa torsdagen akte vi en 15 minuters bussfard till Mission Beach for att lapa sol och bada, vilket var valdigt mysigt da vi akte dit med en buss som gick fran vart hostel. Ett gang killar satt och spelade gitarr och sjong,  en annan stod vid grillen och fixade BBQ at oss.

Nu befinner vi oss i Rotorua, en mysig stad som ligger i en vulkankrater. Dock luktar det lite illa har, men man vande sig ganska snabbt.

Igar var vi ute pa nya aventyr och gjorde white water rafting i Kaitaki. Det var en valdigt haftig upplevelse och man skrattade nastan konstant i en timma. Under var batfard fick vi aka ner for olika vattenfall var av de storsta var pa 7 meter! I ett av vattenfallen stod vi alla upp i baten och tavlade om vem som klarade av att sta langst och i passagen som heter Breaking Legs, hoppade hela var team ut baten och lat strommen driva oss ner for ett vattenfall.

Inte nog med att det var roligt med vattenaction sa var naturen kring forsen valdigt sagolik. Nya Zeeland skammer verkligen bort oss med vackra landskap!

Har foljer en lang bildserie fran var gardagens rafting, och imorgon beger vi oss mot Waitimo Caves och BLACKWATER RAFTING!































7 meter hogt vattenfall!

I vart forra inlagg glomde vi beratta om ett av vara stopp pa bussfarden som var vid sjon Lake Matheson. Den har sjon ar en sa kallad mirror lake, och bilderna visar er ganska tydligt varfor. Vara forvantningar var ganska hoga, med alla overtraffades nar vi fick se Lake Matheson i verkligheten. En otrolig syn. En otroligt fin sadan!

Kia Ora Sverige!
Vi spenderar nu var andra heldag i Queenstown och imorgon ar det dags att aka vidare igen. Sedan vi hordes senast sa har vi ocksa varit i lilla, mysiga Wanaka. I Wanaka stannade vi i tva natter och spenderade dagarna med att ta det valdigt lungt. I tisdags nar vi anlande till Wanaka beslot vi oss att ga pa bio i och med att vi hade last att biografen i Wanaka skulle vara lite speciell. Utan att veta nagonting om filmen bokade vi fyra platser pa "The Time Traveler's Wife".

Biografen var marklig, precis som det var utlovat. I salongen satt man inte i raka rader i vanliga biostolar, utan det fanns olika soffor att valja mellan och for den som onskade kunde man sitta i en bil. Valdigt bohemiskt och mycket mysigt.


Elin ater bigrafens hemmagjorda glass

Biosalongen

I onsdags vandrade vi dryga tva kilometer utanfor Wanaka for att besoka Puzzling Word. Dar gav vi oss an diverse knep och knap, gick runt i illusionsrum och lat vara sinnes bli lurade (vi glommer sannerligen inte bort hjarngymnastik trots att vi ar pa semester).


Ullis och Elin star helt normalt, fast vi uppfattar det som att de lutar sig framat, mycket rorigt for vara huvuden!


Ni far sjalva gissa om Ullis har blivit en jatte eller om Emmie har krymt


Elin, hon ar stark, men det var ju ingen nyhet direkt

Pa bussresa fran Wanaka mot Queenstown stannde vi till i en stor fruktshop dar Elin, Emmie och Ullis kopte sig varsin hemgjord glass. Ett riktigt kap da glassen blev den godaste glassen de nagonsin smakat! Vart nasta stopp pa farden var vid varldens aldsta bungyjumpbro, Kawarau Brige. NEJ mamma och pappa. Vi hoppade inte! MEn, vi njot av att se de andra som kastade sig ut!








Ingen hoppade som sagt och alla hade liven i behall efter bussresan. Det firade vi med parfoton!






Som vi tidigare har namnt har i bloggen har vi funnit manniskor som burit Eksjotrojor! Nar vi gick runt i Queenstowns affarer hittade vi en och tankte visa er dar hemma deras karlek till Eksjo!


Eksjotroja, nagon?

MEN, som att det inte rackte med en Eksjotroja! Vi upptackte ocksa att de har svensk text pa en t-shirt i en affar!



Idag (20/2) tog vi gondolen upp for ett berg har i Queenstown for att titta pa utsikten och staden fran ovan! Vi later bilderna tala for sig, underbart vackert ar bara fornamnet!

Hej Sverige! Nu befinner vi oss i Franz Josef och ska imorgon bege oss soder ut till Wanaka! Har kommer en liten uppdatering om vad som har hant sedan sist. Men forst borjar vi med att bjuda er pa tva bilder fran Emmies och Elins vandring i nationalparken Abel Tasman.

Emmie och Elin vid en fin strand som de fann under sin vandring i Abel Tasman

Stranden sett fran ovan

I vart forra inlagg berattade vi om att tva av oss skulle pa olprovning. Ylva, du hade ratt! Det var Ullis och Anna som var sugna pa lite lokal ol. Har kommer tva bilder fran det!

Sondagen den 14 februari vandrade vi i glaciarerna har i Franz Josef. Att bara saga att man vandrade ar att benamna det hela fel, man fick klattra, krypa och hoppa lika sa! Framat eftermiddagen sa blev det lite blott och kallt men det var det verkligen vart. Vi alla kan vara eniga om att det var en speciell och haftig kansla att aventyra i galciaren.

Ullis framfor glaciaren!

Ullis och Elin pa glaciaren

Elin i en smal passage

Har ar vi alla fyra vid den finaste isen under hela turen

Emmie hittade sig ett litet kryphal i glaciaren

Anna likasa!

Var guide (den lilla roda pricken)!

Team Sweden!

Ullis och Emmie i passande jackor

Idag den 15 januari begav sig, Emmie, Elin och Anna ut pa en liten utflykt.  Vi later bilderna tala om den haftigaste upplevelsen i vara liv.

Nervosa!

Skulle vi ga pa cirkus kanske?

... eller hade vi kanske andra planer?

HOPPSAN! Emmie trillade ut ur ett plan!

... och Anna hon kom snart efter!

Saklart seglade aven Elin efter, och vi kan avsluta det hela med att saga att vi alla landade pa saker mark med livet i behall!

Nu drar vi vidare!

Hostelen har pa Nya Zeeland ar billigare an i Australien men ocksa i lite samre skick. Inget vi egentligen stors av eftersom dem for det mesta ar valdigt mysiga men datorerna har ar betydligt samre vilket ar forklaringen till dalig uppdatering pa bloggen. Men idag har vi i alla fall tagit upp fighten mot en av datorerna och tom lyckats lagga upp lite bilder at er!

I tisdags, tidigt pa morgonen, hoppade vi pa bussen mot nationalparken Abel Tasman som ligger ca 1,5h fran staden Nelson. Var tanke var precis som de flesta andras, att agna dagen at att promenera runt i nationalparken och kolla pa den fina naturen. Eftersom som vi fortfarande har 4,5 vecka kvar i Nya Zeeland kanner vi inget storre behov av att stressa fram utan vade ocksa att spendera natten dar i den lilla "byn" Marahau som ligger precis i borjan av nationalparken.

Eftersom Ullis sedan ett tag tillbaka varit lite sjuk la vi upp dagen pa olika satt. Emmie och Elin tog direkt nar vi kom fram en vattentaxi en bit upp i nationalparken och agnade sedan hela dagen at att vandra ner langs kusten mot Marahau. Anna och Ullis tog istallet bussen hela vagen fram till Marahau och gick sedan ut pa ett eget litet aventyr en bit upp langs kusten.

En av alla valarna vi fick se i Kaikoura, en sperm whale

En salkoloni, aven den i Kaikoura

Ett litet smakprov som visar hur naturen kan se ut langs vagkanten

Skylt fotad i Marahau

Anna njuter av att vandra i hard terrang, Abel Tasman

For Ullis gick det inte lika bra i den harda terrangen, Abel Tasman

En fin liten grotta som vi fann precis bredvid en strand, Abel Tasman

Precis utanfor grottan, Abel Tasman

Dagen efter hade vi planerat att aka hem sent pa eftermiddagen men eftersom vadret inte var det basta och eftersom att Marahau inte direkt ar varldens mest fartfyllda stalle hoppade bi pa en tidigare buss hem. Val tillbaka i Nelson checkade vi aterigen in i ett nytt rum och resten av kvallen agnades at att packa och laga mat. Vi lyxade til ldet riktigt ordentligt med maten denna kvall och det blev nagot sa kulinariskt och dyrt som spaghetti och kottfarsas, det ni!

Pa torsdagen var det aterigen dags for oss att resa vidare och idag var destinationen Greymouth, vastkustens storsta stad. Resan hit blev en heldags utflykt och vi stannade flera ganger pa vagen for att ga ut pa sma vandringar. Forsta stoppet var en salkoloni, fint landksap men salrna var inte sa mycket att skryta med, det var ungrfar tva stycken men det behovde vi knappast sorja over eftersom vi fatt se massa salar i Kaikoura (se bild nedan). Andra stoppet var, jaa vi kommer inte ihag namnet pa det men det var i alla fall en jattehagtig strand som vi kom ner till efter att ha vandrat genom en regnskog i 10 minuter, jattefint var det! Resans tredje och sista stopp var de s.k. "Pancake rocks", massa stora klippor som formats av vattnet till haftiga formationer.

Vart tillskott pa resan, Elin, uppe vid salkolonin utan salar

"Regnskogen" pavag ner till stranden

Nagon slags klippformation i anslutning till stranden

Hittade en crabfish, tror vi?

Pancake rocks

Pancake rocks

Pancake rocks

Detta ar alltsa vad vi har gjort sedan sist, just nu befinner vi oss i Greymouth och har ska tva av oss ga pa olprovning imorgon kvall innan vi aker vidare mot glaciarerna i Franz Josef, men dem aventyren far ni hora mer om i nasta inlagg. Hittills alskar vi Nya Zeeland som ar hur vackert som helst, landskapet ar helt otroligt och gar inte att beskriva i ord, inte ens bilderna far fram hur vackert det ar men vi hoppas i alla fall att ni kan fa leva er in lite i hur fint det ar har nere.

Massor med kramar till alla er dar hemma!

Hej Sverige!

Igar var det fredag och vi har dagen till ara varit borta i 10 veckor! Klockan och dagarna verkar rulla pa fortare har pa andra sidan jorden. Vi har hunnit med att fira halvtid vilket betyder att vi nu alltid kommer ha farre dagar kvar i utlandet an vad som har gatt. Men, vi forsoker att inte tanka sa mycket pa det utan lever i nuet bast vi kan och forsoker suga ut det mesta av varje ny dag.

Kort och gott sa alskar vi Australien! Det ar ett fantastiskt land med otroliga manniskor och att leva backpackerliv har ar roligt och man moter sa manga olika typer av personligheter hela tiden. Under vara tio veckor har har vi kunnat konstatera en hel del likheter och skillnader mellan Australien och Sverige. Vi tanker darfor nu beratta om nagra av de saker som blivit till sjalvklartheter for oss, men som var nagot vi reagerade mycket pa under var forsta tid down under.

Manniskor har i Australien bemoter varandra valdigt karleksfullt och vanligt. Nar man tillexemepel kommer fram till kassoren i en matvarubutik sager de saker som "hello mate", "thank you sweetie", "have a good day darling" vilket inte, oversatt till svenska blir fraser som vi ar vana vid att hora nar vi springer och handlar pa Ica. Den har artigheten finner man hos alla har nere, receptionister, servitriser eller vad som. Att man kommer fran Sverige gor inte saken varre. Svenskar ar valdigt omtyckta har och vi blir alltid mer intressanta just for att vi kommer fran Sverige och de andra skandinaviska landerna star verkligen i skuggan av landet lagom.

Hemma i Sverige ar man valdigt van att se hundar, har har vi sett langt ifran sa manga hundar som vi sett kangurus. I borjan var vi forvanade over att vi aldrig sag en hund och nu blir vi valdigt forvande de ganger vi ser en hund.

Nu nar vi kommit in pa djursparet kan vi passa pa att beratta att Sveriges vanliga och trakiga faglar som man kan se overallt och hela tiden sa som skator och krakor blir annu graare och trakigare nar man se Australiens motsvarighet till dessa faglar. Har sitter det undulater, nymfparakiter och andra papegojor. Valdigt ovant for oss som ar vana vid att se dessa typer av faglar i bur!

Att de ar vanstertrafik har i Australien ar val allmant kant. Har ar det aven vanstertraftik i rulltrapporna och generellt, for att aldrig gora fel sa ska man halla till vanster. Nar vi pratar om trafik sa har de ett roligt system nar man ska ga over en gata i en korsning. Nar det blir rott for bilarna och gront for fotgangare sa har man mojligheten att ga diagonalt over korsningen! Mycket uppskattat for oss att slippa sta och vanta vid tva overgangsstallen som hemma i Sverige (om man nu vill over till trottoaren som ligger diagonalt fran dar man star). Fast overgangstallen ser man generellt inte sa mycket av har i Australien. Nagot annat som ar valdigt roligt med deras overgangsstallen vid trafikljusen ar deras late nar det slar over till gront. Det tog oss veckor for att inte blir skramda av dess speciella och hoga ljud.

Soptunnor ar en annan sak de har valdigt lite av har i Australien. Alla australienare verkar vara valdigt mana om att halla Australien rent och snyggt, det hor man hela tiden. Dock har utplaceringen av soptunnor varit lika effektiv har som den har varit hemma i Sverige. Ibland bar vi runt pa vart skrap i tiotals minuter for att hitta nagon tunna att slanga vart skrap i.

Det ar latt att se vilka som ar turister har, de ar de som vistas ute i solen och bar minimalt med klader dagstid. I borjan sag vi inte mycket av australienarna, men efter en tid kunde vi kanna igen dem pa deras rejala, for oss, vinterskor, med varma strumpor, ofta langbyxor, stora trojor alternativt jackor, hatt och med solskydd nara till hands. De vet sannerligen hur man skyddar sig mot solens farliga stralar.

Atit har vi ju ocksa gjort och det som vi atit mest (forrutom nudlar, fiskpinnar och agg) ar australiensisk BBQ! Den skiljer sig faktiskt lite mot de som vi ar vana vid att ata om vi grillar, eller rattare sagt, hur man ater den. Vi kan ta korv med brod som exempel, visst finns det har men man ater inte korven i vanliga korvbrod utan man anvander i stallet en skiva jattefranska som korvbrod. Pa en aussieburgare ar rodbeta standard nagot som ar fortjusande gott och som vi ska komma ihag nasta gang vi lagar hamburgare hemma i Sverige!


Avslutningsvis tankte vi sammanfatta var tid i Australien genom att lista nagra speciella stallen vi besokt.

• Australiens ostligaste punkt, Indian Head
• Australiens ostligaste punkt pa fastlandet, Cape Byron
• Australiens hogsta punkt, Mount Kosciuszko (2228m)
• Australiens sydligaste tillgangliga punkt, Wilsons
• Australiens langsta strand, Nine Mile Beach
• Australiens storsta stad, Sydney (4 399 722 inv 2008)
• Australiens minsta stad, Suggan Buggan (1 inv)
• Varldens langsta korallrev, Stora Barriarrevet
• Varldens renaste sjo, Lake McKenzie
• Varldens storsta sando, Fraser Island
• Varldens nast finaste strand, Whitehaven Beach

Vi sa en gang att var resa ar som att ha ett malarbok dar det endast finns konturer. Stader ar endast namn pa kartan och inte faktiska platser men successivt har vi malat i var bild, bit for bit. Staderna har blivit verkliga och har fatt farger och en betydelse. Var dag, i 70 dagar, har vi alla tre tillsammans malat i var malarbok och var bild over Australien. Uppifran och ner. Nu kan vi konstatera, att vi malat klart bilden for Australien och ostkusten men resterande bit av landet ar fortfarande bara konturer och obetydliga namn. Det atgardar vi en annan gang.



Pa bilden kan ni se hur vi akt, de rosa prickarna visar var vi har stannat minst en natt och de fa bruna prickarna visar vissa speciella stallen dar vi spenderat en dag

Cairns - Barriarrevet - Innisfail - Magnetic Island -Airlie Beach - Whitsundays - Kroombit - Harvey Bay - Fraser Island - Rainbow Beach - Noosa - Beerwah - Brisbane - Surfers Paradise - Newcastle - Byron Bay - Nimbin - Arrawarra Beach - Bondi Beach - Sydney - Canberra - Therdbo - Lake Entrance - Suggan Buggan - Melbourne

Tack Australien for en fin start pa resan och 70 oforglomliga dagar! Vi alskar dig!

Hello Sweden! 

Aterigen ber vi om ursakt for dalig uppdatering har pa bloggen men vi har agnat den senaste veckan at att ta tillvara pa sa mycket som mojligt av tiden vi har kvar i vart alskade Australien. Sist vi skrev hade vi en dag kvar i Sydney, den dagen tillbringade pa Manly beach som ligger ca. 30 minuters batfard fran Sydney Harbour. Manly Beach var jattefint men tyvarr var det sa varmt ute att vi inte orkade undersoka den lilla staden Manly som vi anda hort mycket bra saker om. Dock gjorde det gjorde inte sa mycket for vi fick ju istallet njuta lite av strandlivet som vi kommer sakna under varan vistelse pa Nya Zeeland (jaa, Emmie och Ullis i alla fall, Anna ar inte riktigt lika fixerad av sin solbranna).
 
Klockan 06.45 dagen efter blev vi upphamtade av OZexperience-bussen som under 3 dagar skulle ta oss fran Sydney till Melbourne. Busschaufforen var lika glad och trevlig som de tidigare och dopte passagerarganget till ”Team Awesome”. Tillsammans med Team Awesome fick vi uppleva mycket mer an vi raknat med. Forsta dagen pa resan korde vi till Canberra, Australiens huvudstad men det ar inte sarskilt manga backpackers som faktiskt tar sig tid att aka dit. Canberra var val inte en jattehaftig stad sa att saga, valdigt platt om man jamfor med Sydney men vi spenderade storre delen av tiden dar i Parlamentshuset dar vi fick ga pa guidad tur och lara oss allt om hur den australiensiska politiken fungerar.


Team Awesome utanfor parlamentsbyggnaden

Forsta natten pa resan bodde i en liten australiensisk  ”alport”, Thredbo heter stallet och folk aker faktiskt skidor dar under den australiensiska vintern, nagot som vi har lite svart att forestalla oss. Boendet var i alla fall toppenfrascht och vi behovde endast dela rum med 2(!) andra mannsikor. Morgonen efter var det vackning tidigt, vi skulle upp innan det blev for varmt ute eftersom vi skulle gora nagot sa haftigt som att bestiga Australiens hogsta berg! Berget heter Mt Kosciuszko och ar 2228 meter hogt, det later kanske inte sa mycket men det ar i alla fall hogre an Sveriges Kebnekaise som ar 2104 meter hogt. Vi borjade med att ta en stolslift en bit upp pa berget och sedan borjade den totalt 3,5h langa vandringen, utsikten fran toppen var otroligt haftig och latt vart de senaste timmarnas svettande och stankande i uppforsbacken, men for att vara arliga sa var vandringen faktiskt inte sa jobbig som man kan tro.


Team Sweden pa Australiens hogsta topp

Pa eftermiddagen korde vi pa en liten vag inne i bergen som gick langs Australiens mest kanda flod – Snowy River, langs vagen kunde man fa syn pa bade vildhastar och wombats. Efter manga timmars korande nadde vi tillslut Lake Entrance dar vi skulle stanna over natten. Boendet har var inte lika fint som natten innan men man kan val saga att vi blivit vana vid sunkiga och tranga hostels vid det har laget. Det blev en lugn kvall i Lake Entrance och vi promenerade bort till stranden som heter Ninety Mile Beach som for ovrigt ar Australiens langsta strand!

Tredje och sista dagen pa resan akte vi till Wilsons Promontory National Park dar vi sjalva fick vandra runt i 2 timmar tills vi nadde Australiens mest sydliga punkt och den absolut finaste picknick platsen vi nagonsin sett. Vandringen genom nationalparken var jattefin men vi blev ganska svettiga och det var darfor en perfekt beloning for modan nar vi nadde vandringens slutdestination – en jattefin och nastan folktom strand dar vi kunde slanga oss i det kalla vattnet!



Australiens sydligaste punkt!


Den fina stranden


Emmie visar vad hon gar for


Vi sprang pa nagra vilda kangurus

Efter utflykten i nationalparken borjade vi kora mot Melbourne och kom fram hit till vart jattefina hostel i stadsdelen St Kilda vid sjutiden pa kvallen. Under vara dagar har i Melbourne har vi faktiskt mest tagit det lugnt, vi skams lite for att saga det men bade i Sydney och under resan hit blev det sa himla mycket turistande att vi mest har kant for att ta det lugnt och njuta av vara sista dagar i Australien. Har i Melbourne bor vi alla fall i ett jattemysigt rum dar det har blivit en riktig gemenskap mellan de inneboende. Den 26 januar firdade dem Australia Day har, vilket ar en s.k. Public Holiday da alla ar lediga och partyglada och sjalvklart var ju vi ocksa tvungna att festa till det pa australiensiskt vis med kangurukott och australiensisk BBQ.


Kangurutilltugg

Inte nog med att vi lyckades tajma in Australia Day i Melbourne utan vi lyckades ocksa tajma in Australian Open, som for er som inte vet ar en jattestor tennisturnering. Igar akte vi in till Melbourne och blev erbjudna tva gratis tennisbiljetter av en kille fran en resebyra. Vi kunde ju inte tacka nej till detta erbjudande utan begav oss in till tennisstadion i centrala Melbourne och lyckades hamna pa en dubbelmatch mellan systrarna Williams och 2 australiensiska tjejer. Sa nu kan vi i alla fall skryta lite med att vi sett Serena Williams spela tennis! Resten av dagarna i Melbourne har vi som sagt bara tagit det lugnt, legat i parken med en kaffe, vandrat runt lite i stadsdelen och besokt det lilla lokala tivolit Luna Park. En av kvallarna begav vi oss in till Melbourne for att ga pa Queen Victoria night market, en mycket mysig kvallsmarknad med massa matstand, roliga klader och smycken men vi tog det lugnt med shoppingen och gick mest bara runt och andades in atmosfaren.
 

Ullis pa tennisstadion


Anna och Emmie utanfor Luna Park i St Kilda

Imorgon ar det var sista heldag har i Australien innan vi beger oss ut pa nya aventyr. Morgondagen kommer nog tillbringas pa stranden och darefter at packning och research infor Nya Zeeland.

Saknar er dar hemma!

Nu maste vi ursäkta for dalig uppdatering. Anledning till detta ar ganska enkel: vi prioriterar att strosa runt i solskenet har i Sydney i stallet for att sitta framfor datorn. Vi befinner oss just nu alltså i Sydney, har bor vi centralt pa 477 Kent Street (for alla ni som gillar Google Earth). Vara forsta dagar i Sydney spenderade vi i förorten Bondi Beach dar vi ville agna oss at att sola och bada hela dagarna. Dock var vädret inte som önskat , vi sag nämligen fler blixtrar an solstrålar.

Nar vi i fredags flyttade in till city kom det varma vädret tillbaka (såklart). Vi har nastan tillbringat en vecka har i City och vi alla ar eniga om att vi inte kan annat an alska Sydney. Det ar den hittills storsta staden under var backpackertripp men det ar inget vi kanner av. Vi blir lika forvandade varje gang vi beger oss ut i staden och inser hur nara det ar mellan alla sevadheter och till de stallerna som vi vill ta oss. Den valkanda storstadspulen ar nagot som inte infinns har, tack och lov. Folk ar relaxade och springer inte runt som irriga hons a la turister pa Drottninggatan i var huvudstad.

Var favoritplats har i Sydney ar vackra och fridfulla Darling Harbour. Dar har vi spenderat timmar pa att inte gora nagot speciellt mer an att njuta av den vackra miljon och den skona stamningen dar. Vi har ocksa fatt en ny favoritmatratt – IKEAs köttbullar med gräddsås, lingonsylt och potatismos. Det ar svart att satta ord pa kanslan vi fick av att ata mat som smakade som hemma igen! Dock var 15 köttbullar vardera alldeles for fa!
En av vara masten vi hade innan vi kom till Sydney var att aka till just IKEA. I sondags var vi dar och fyllde pa var kylvaska med svensk foda! Vet ni dar hemma hur god mat vi har i Sverige? Det at nagot vi tre nu vet av att ha varit har i tva manader!

I onsdags var vi lite kulturella och gick pa guidad stadsvandring har i Sydney. Det var valdigt mysigt (och varmt) och efter sju timmars promenad hade vi fatt se allt de dar man bor se nar man ar har. Operahuset, The Rocks, Sydney Harbour, you name it!

Vara kulturella hjartan har idag bultat lite extra da vi gick pa konstmuseum innan vi vandrade genom botaniska tradgarden for att ligga och njuta av vara bekymmerslosa liv i skyggan av ett fikustrad! Tro oss nar vi sager att vi har det bra har!

Ulrika som har gar under namnet Liz, Alice eller Elise har faktiskt varit med och uttalat sig i media har! Har om dagen nar vi var i Darlig Harbour kom en tjej fran nagon radiostation fram och hon fick Ullis att gora radiodebut! Dagen efter passade Sixten och Ullis ocksa pa att krypa in i bild da vi fick syn pa en kameraman som filmade en intervju pa gatan. Sa vem vet? Australiensarna kanske har sett oss pa Tv?

For att beratta nagot annat som ar ganska drapligt sa sag Anna och Emmie en kille som hade en valkand text pa trojan han bar. Vi trodde knappt vara ogon nar vi sag att det faktiskt stod Eksjö pa den. Emmie var tvungen att fraga om han var fran Sverige och varfor han bar en troja som det stod var orts namn pa. Tydligen var han helt omedveten om att ordet hade en innerbord pa Svenska. Aldrig kunde vi tro att Eksjo kunde pryda trojor pa andra sidan jorden!


Pa bio i Bondi Junction


Framfor den kanda Coca-Colaskylten i Kings Cross



WE ♥ IKEA!

WE ♥ KOTTBULLAR


WE ♥ SVENSK MAT


Ullis laser morgontidningen

Pa stadsvandring


Ullis framfor Harbour Bridge


Dansk arkitektur gjorde Emmie glad!


Ullis och Anna foljde i Emmies fotspar!


Vi satte oss ned och sansade oss lite


Maten har far tydligen Emmie att krympa och Anna att vaxa, borde det inte varit tvartom?

Nu har vi bara tva dagar kvar har i Sydney innan vi beger oss mot Melbourne dar vi spenderar vara sista dagar i vart alskade Australien! Tjo!

Den sjatte januari akte vi till hippiestaden Nimbin som ligger nagon timma med bil fran Byron Bay. Ett ganska speciellt stalle om man jamfor med vad vi brukar fa se har i Australien. Till och borja med var landskapet som vi akte genom valdigt vackert. Det var grona kullar och djupa dalar, ungefar som den bild vi har over hur det ser ut i Nya Zeeland. Nar bussen val korde in i Nimbin kunde vi roas av alla skyltar vi sag. I stallet for "Billabong" hade de en skylt med "Bring-a-bong" for att ta ett exempel. 





Sjalva staden ar valdigt liten och man gar igenom Nimbins centrum pa bara nagra minuter. I en och en halv timma fordrev vi tiden i deras Hippiemuseum och att ga in och titta i deras affarer. Deras kultur ar nogot som ar valdigt langt borta fran det liv vi lever och fran livet i Byron Bay bara timman darifran. Nar det var dags att aka med bussen darifran var vi nojda med den korta vistelsen dar i och med att staden ar sa liten hann man lasa pa deras skyltar och plakat bade en och tva ganger och mycket mer an sa finns det inte att gora i Nimbin.







Dagsturen innebar inte bara att fa se Nimbin utan bussen korde oss vidare genom vackra landskap for att sedan ordna en BBQ for bussen i ett litet samhalle mitt ute i ingenstans. Matta och belata tog bussen oss sedan till ett mysigt vattenfall dar vi fick bada i det friska sotvattnet och hoppa fran hoga klippor om man sa ville. Darefter var det dags att aka "hem" till Byron Bay igen.

Lordagen den nionde januari var det dags att vinka farval till Byron Bay som var en mycket mysig och gemytlig stad som vi alla tre uppskattade. Vi satte oss pa bussen tidigt i ottan och akte en 4 timmar bussfard soderut mot Arrawarra Beach dar vi antligen skulle fa testa pa att surfa. Den har dagen var ocksa den dag da det varit som varmast sa har langt under var vistelse i Australien. Temperaturen var sa hog som over 40 grader!

Nar vi kom fram till Spot X i Arrawarra Beach bjods vi pa delikat lunch (eller middag som det heter pa smalandska) och gjorde oss sedan redo for var livs forsta surfkurs! Forst var det lite genomgang om farorna i vattnet och hur man som surfare ska tanka for att inte vattnet ska fa en att tappa kontrollen over vad man gor. Vi tilldelades sedan vatdrakter och varsinn surfbrada innan vi tagande ner till stranden. Dar fick vi lara oss grunderna i hur man gor for att surfa, hur man ska fanga en vag och hur man tar sig till for att stalla sig upp pa bradan.


Sixten och Ullis tagar ner till stranden


Innan vi viste ordet av var vi helt plotsligt nere i vattnet for att praktisera det vi just lart oss, eller just forsokt att lara oss. Markligt nog kom vi alla tre upp och blev staende pa bradan pa vart forsta forsok. Sedan hade vi ett par underbara timmar i vattnet dar vi surfade och njot av den har underbara vattensporten.



Ullis lyckades komma upp...


... liksom Sixten...


... och Emmie!



"here lies last person to do a pee in there wetsuit"


Hela ganget!

Eftere surflektionen sa var vi alla helt slut. Vi hade aldrig tankt oss att det var sa fysiskt anstrangde att surfa som det faktiskt var. Efter kvallsmaten var vi alla trotta och socialiserade oss med nagra Svenskar innan vi knot ihop sacken for dagen.

Nar vi dagen efter akte soderut stannade vi till pa Fredo's famous Pies och att kangurupaj och krokodilpaj. De ni!




Kanguru i en paj!!!